Mika Sellbom

Nothing says welcome to brazil like caiprinhas

Tog flyget från Santiago och med en 12-timmars mellanlandning i Lima så landade vi i Sao Paulo sent på kvällen. Vi tog en uber som släppte av oss vid vårt hostel i Villa Madalena-området. Tanken var att vi bara skulle sova här en natt och redan dagen efter försöka ta oss till Rio de Janeiro. Dock så visade det sig att våra kompisar Isak och Emelie #2 (ni vet de svenskarna som vi reste med i Bolivia under salar de uyuni?) de skulle vara i Sao Paulo dagen efter så vi bestämde oss för att hänga i Sao Paulo någon dag till för att mötas upp!

Så vi mötte upp dem för en trevlig lunch och ännu trevligare Caipirinhas! Var supermysigt att mötas upp igen och det var riktigt svårt för oss att slita oss därifrån. Men efter den tredje rundan utav drinkarna så kände vi att vi var tvungna att röra på oss. Vi skulle nämligen ta bussen till Rio på kvällen och hade hört alldeles för många skräckhistorier om rån och kidnappanden så vi kände att det kanske var klokt att inte komma iväg allt för sent.

Tydligen så är Brasilien otroligt mycket farligare än alla de andra länderna vi har varit i, otippat nog! Men seriöst så är det minst en person på varje hostel vi varit på som har råkat ut för något läbbigt i Brasilien (och roligt att höra var att majoriteten hände i rio). Verkar som 40% blir rånade och några enstaka har blivit kidnappade, hotade med kniv eller pistol! Sjukt glada att vi valde att åka hit! Men vi gör allt för att inte råka ut för något och har som mission att vara en utav de få som får behålla sina pengar ;).

Ett annat hinder som vi har stött på är att i Brasilien talar man ju inte spanska utan portugisiska. Det visste vi sen innan men alla berättade att det gick bra att prata spanska ändå efter som de två språken sägs vara relativt lika. Det är den största lögnen vi hört. Det är ungefär som att säga att svenska och finska är samma sak eller inte ens det typ svenska och japanska seriöst. Så vi är ju helt ute och cyklar och det är otroligt svårt att göra sig förstådd eftersom ingen förstår engelska, och de envisas att prata portugisiska med oss fastän vi står som två stora frågetecken.

Men trots det så tar Brasilien väl hand om oss och klimatet är helt perfekt! Blev en snabbvisit genom sao Paulo men vi ska tillbaka hit eftersom vi flyget härifrån till London sen.

28 mars, 2017 21:22 | Resor

Brasilien

Då har vi spenderat över en vecka i Brazilien utan en enda uppdatering till er där hemma. Vet inte vad man kan skylla på för vi har haft all tid i världen. Nu sitter vi på flygplatsen i Rio och ska ta oss till Florionapolis som är en surfing/paradisö. Vi var så taggade på sol och surf att vi bokade en vecka direkt utan att kolla vädret först. Big mistake då det visar sig att det ska regna VARJE dag. Men men efter regn kommer solsken så vi håller tummarna att åtminstone lite sol ska titta fram... Har lite tid här på flyget så ska se om jag kan få iväg lite inlägg om vad vi har hunnit med hittills i Sao Paolo och Rio!

28 mars, 2017 20:53 | Resor

Valparaiso

Valparaiso

Vi ville så gärna stanna kvar i santa Cruz men som ni förstod på inlägget innan så även om det var helt fantastiskt var det mindre fantastiskt för plånboken... Så därför var det verkligen lägligt att hälsa på Philip (ni kommer ihåg vår vän som vi reste med i Amazonas?) i valparaiso. Han är utbytesstudent här och också en stor anledning till att vi kom till Chile. För att han pratade så gott om det och det är något som vi är så tacksamma över!

Så nästa destination valparaiso! Vi kom dit med bilden av att vara student i Chile är ungefär samma sak som att vara en fattig student i Sverige men oj va fel man kunde ha! Vi välkomnades in i något som såg ut att vara ett hotellkomplex med pool och gigantisk takterrass. Inte bara det utan han hade även två balkonger. Vi fick ta över hans dubbelrum så vi hade ett rum för oss själva så det kändes som att bo på hotell med kompisar! Vi som trodde att vi skulle få dela på en soffa som bäst haha!

Vi turistade lite andra dagen och tog oss till cerro alegre som var supermysigt! Det är en kulle där varenda centimeter består utav graffiti, eller snarare konst än graffiti. Var liksom inte kladdet i skolbänken utan det var stort, maffigt, fräckt, vartenda hus täckt utav färg! Valparasio är studenternas stad och det finns någon bohemisk kreativ laidback känsla över staden! Här strosade vi bara runt bland gatorna och satte oss på mysiga caféer. Tyvärr så glömde jag minneskortet till kameran hemma - vilken miss va!

Vi hade två kvällar i valparaiso. Första kvällen skulle philip ut på salsaklubb och vi tackade glatt ja till att bli medbjudna. Där träffade vi hans chilienska vän som fick lära mig att dansa salsa(!!) Sebbe och philip försökte, Sebbe gav upp ganska snabbt dock 😉

Istället fick han ta igen nästa kväll då det blev en utgång för grabbarna medan jag vilade mina salsafötter med min netflixdejt. Det var någon skolfest - kickoff av något slag och sen gick de ut och upptäckte valparaisos nattliv!

Hade en så bra tid i valparaiso och är så glad över att philip tvingade oss att komma till chile! Träffade så många fina människor och fick lära känna hand fantastiska roomies och kompisar! Stort tack för det!! Nästa stopp är brazilien och efter all den gästvänlighet vi har bemött i Chile kommer det bli tufft att toppa det!

21 mars, 2017 15:14 | Resor

Santa cruz

Santa Cruz

Efter Santiago tog vi en buss ner till santa Cruz till vindistriktet colguaga valley. Fanns oändligt med vingårdar men vi bestämde oss för tre.

Den första var Viu Manent som jag har jobbat med i Oslo och vunnit priser från så det kändes kul. Det var en väldigt romantiskt tour då man fick åka häst och vagn genom vingårdarna medan guiden förklarade allt om vingården. Vi fick även smaka ofiltrerat vin direkt från de stora ståltankarna, riktigt fräckt. Sen hade vi vinsmakning utav fem olika viner innan vi satte oss på deras café. Här delade vi på en utav deras flaskor rött och låg i eftermiddagssolen och gottade oss, en bättre dag helt enkelt!

Dagen efter hade vi en reservation på en annan vingård, Lapostolle. En utav de mest exklusiva och modernaste vingårdarna, så blev en bra kontrast jämfört med romantiska Viu Manent. Lapostolle fick framröstat det bästa vinet 2015 så vi var supertaggade på att få smaka deras premiumviner. Här gick vi först på tur och fick se hela processen från att plocka druvor till att dricka det färdiga vinet. Efter avsmakningen så hade vi bokat en fyrarätterslunch kombinerat med vin på deras restaurang. Var så otroligt lyxigt och helt fantastiskt! Det fanns bara tre bord med fantastisk utsikt över apalta vingårdarna och vi hade en privat sommelier som servitör. Maten och servicen och vinet var verkligen i världsklass! Vi började med en apertif, variant utav krabb och räktartar med ett papayabröd med chevre. Till andra rätt var det grillad bläckfisk med morotskräm och blommor från deras trädgård, tredje rätten var vår favorit - en riktigt god oxfilé. Avslutade med créme brulée och Grand manier. Det är nämligen samma familj som har Lapostolle som har berömda likören Grand manier i Frankrike. Fick även en cappuccino, pisco och lite chokladpraliner till efterefterrätt. Alltså wow, ni ser ju på bilderna - bästa mat och vinupplevelsen någonsin. Vi ville aldrig lämna!

Men vi var tvungna för det var fler vingårdar som kallade på oss, nästa var Montes. Här skippade vi touren och gick raka vägen på vinsmakningen!

Måste berätta om vårt boende i santa Cruz. Vi bodde på ett bed and breakfast lite utanför stan och det var det bästa beslutet. Vi hamnade i söta Wendys hem som blev som vår andra mamma. Hon tog så bra hand om oss och hjälpte oss med allt möjligt. Hon serverade den bästa frukosten vi har ätit i hela Sydamerika och man längtade efter att vakna bara för att få äta den haha! Det var i hennes egna hem och hon hade bara plats för två gäster vilket gjorde att det blev så himla genuint och personligt. Hon hade en trevlig liten uteplats i sin trädgård där vi drack vin och åt ostar varje kväll. - vem sa att backpackerlivet var tufft?

Måste även berätta om att människorna vi mött här i Chile har varit de trevligaste människorna vi har mött. Alla går utom sin väg för att få hjälpa till. Man behöver knappt be om hjälp utan de frågar innan man ens hinner tänka. Genom vingårdarna liftade vi bara med massa snälla människor som erbjöd oss skjutts så vi behövde inte ta en enda buss eller taxi! Bästa bästa landet med allra bästa människorna!

21 mars, 2017 14:54 | Resor

Santiago


Alltså wow vad vi är glada att vi valde att komma till Chile. Det är helt fantastiskt. Den enda nackdelen är att det är väldigt dyrt om man jämför med de andra länderna vi reser i...

Vi flög ifrån calama till Santiago och anlände sent på kvällen så vi tog oss egentligen direkt till hostellet. Pigga och utvilade vaknade vi med en hel dag att spendera i Santiago. Vi började med deras största turistattraktion cerro San cristobal som vi tog ett urgammalt historiskt tåg upp för berget. Vi storade runt och hade utsikt över alla santiagos skyskrapor och kändes som vi befann oss i ett sydamerikanskt New York, riktigt häftigt.

Sen strosade vi till en cafeteria i en park som hade glass som ska vara topp 25 i världen, kan man ju inte gå förbi utan att prova! Jag hade hört talas om en marknad som hette central market som jag ville kika in eftersom jag älskar marknader men detta var absolut ingen marknad för mig. Det var inte alls proppat med billiga fina souvenirer utan det var en fiskmarknad! Så Sebbe blev ju överlycklig. Man kunde nämligen också äta där och få alla havets delikatesser till lunch. Våra magar var fullproppade efter glassen så har lovat att det blir en lunch där innan vi åker hem.

På flyget hade vi hört talas om en restaurang som hette jardin mallinkrodt som skulle ligga i bellavistaområdet - där vi bodde. Det var en innegård som hade gjorts om till en trädgård där det fanns fyra olika foodtrucks där man fick välja fritt bland. Härligaste stämningen och bästa idén!

20 mars, 2017 21:58 | Resor

San pedro de atacama

San pedro de atacama

Vi landade som sagt i San pedro de atacama i slutet utav vår tredagarstur genom Bolivia. Vi var ganska så utmattade vid detta läget då vi hade stressat genom Bolivia under väldigt högt tempo. Vi kollade upp bussar och flyg till Santiago och insåg att det var billigare för oss att flyga om vi bara väntade någon dag extra så det var precis vad vi gjorde.

Vi slappade mest i San pedro, läste på lite om vad vi skulle göra här i Chile eftersom detta blev en spontanare. Så vi spenderade det mesta utav vår tid på mysiga caféen och på hostellet. Vi gick på en astrotour på kvällen för att se stjärnorna. Vi hade dock lite otur eftersom det bara om någon dag skulle vara fullmåne vilket gör himlen mycket ljusare, vilket i sin tur gör att det är svårare att se stjärnorna. Men det var ändå otroligt mysigt att sitta där mitt i natten med en varm choklad medan vår guide visade oss olika stjärnor och konstellationer i himlen. Han berättade även för oss att om vi gick upp 05.30 (då månen går ner) inatt skulle vi få se hela Vintergatan ovanför oss och det var precis det vi gjorde.

San pedro var en mysig liten stad mitt ute i öknen med heta dagar och svalkande nätter. Otroligt turistigt verkligen men med anledning. Fanns hur mycket som helst att se i San pedro men vi hade faktiskt fått se majoriteten utav sakerna eller liknande aktiviteter på vår tur från Bolivia vilket resulterade i att det mest blev cafehäng. Det var sjukt efterlängtat efter Bolivia kan jag säga er. Så fort man kom till Chile var det som att bli omfamnad utav civilisation igen. Skojar inte! På gränsen mellan länderna var det grusvägar och skruttiga bilar på Bolivias sida och den första foten man sätter på chilienska sidan är på en asfalterad väg och i rena fina bilar. Kontrasterna är helt sjuka. I Bolivia vet ni att vi hade det tufft att hitta wi-fi som fungerade om man inte betalade och gick till ett internetcafé, var till och med svårt i huvudstaden. Här mitt ute i den chilienska öknen hade de free-wi-fi-zone, hur knäppt är inte det?

San pedro var ett välbehövligt stopp men vi var väldigt redo för att ta oss till Santiago och se vad det hade att erbjuda.

20 mars, 2017 21:32 | Resor

salar de uyuni #3

Dag tre

Eftersom vi kvällen innan hade fortsatt fick sovmorgon istället för att behöva gå upp 4 på morgonen. Klockan sju satt vi alla vid frukostbordet och stirrade på ett tomt bord medan alla andra turister var på väg mot sina jeepar. Vi kunde inte hitta Edvin. Sebbe och Isak hittade honom sovandes och vi väckte honom, tänkte inte så mycket mer på det utan det händer alla. Vi fick vår frulle och sen var det dags att bege oss mot gränsen till Chile. Vi hade bara stött på ett liiiitet problem. Visade sig att Edvin inte bara var lite trött utan han var stennitad, han var dyngrak och inte alls i något skick att köra. Vi hade dock en buss att passa så lösningen blev att Sebbe fick ta över förarsätet och köra den gigantiska landrovern, utan bolivianskt körkort medan Edvin sov. Vi är glada som bara hade två timmar till gränsen medan stackars emelie och Isak skulle hela vägen tillbaka till Uyuni som skulle ta minst 10 timmar. En sträcka som Isak fick köra... Stackarna!

Vi överlevde och hann med bussen i alla fall och efter en halvtimme anlände vi till san pedro de atacama i Chile!

16 mars, 2017 20:35 | Resor

Salar de uyuni #2

Dag 2

Vaknade upp med frukost på sängen eftersom det var min födelsedag! Söta Isak och Emelie #2 hade till och med köpt en chiliensk whiskyflaska i present haha. Så dagen började bättre än bra helt enkelt och den fortsatte så hela dagen. Edvin var på bra humör, faktiskt en helt annan människa när han inte är bakis som dagen innan. Vi åkte rundor till massor utav olikfärgade laguner och fick se så många fantastiska landskap. Hade ingen aning om att Bolivia var så vackert. Sen skulle vi egentligen stanna i ännu en håla men så frågade vi om det inte var möjligt att bada i de varma källorna ikväll istället för på morgonen därpå eftersom det var min födelsedag. Edvin som var på glatt humör erbjöd en lösning och vi fortsatte mot de varma källorna. På vägen stannade vi även för att gå runt bland geysrena, kändes som man var på en annan planet.

Vi tajmade de varma källorna med solnedgången och istället för att dela med oss till tusentals andra turister som kommer på morgonen var vi nästan ensamma! Vi badade i över en timma tills vi alla såg ut som russin och sen blev det middag med vin till. Kunde inte ha önskat mig en bättre födelsedag faktiskt.

16 mars, 2017 20:31 | Resor

Salar de uyuni #1

Dag 1

Tanken var ursprungligen att ta oss till Potosi från Sucre och det gjorde vi, men vi stannade inte länge. Vi stannade tillräckligt länge för att yra rundor efter en buss till uyuni innan vi tillslut insåg att vi var på fel station. Sen yrade vi rundor i staden istället för att hitta busstationen och sen bussen till uyuni. Vi båda insåg ganska snabbt att Potosi inte var vårt ställe och bestämde oss för att ta bussen härifrån så snabbt som möjligt för att försöka möta upp Isak och Emelie #2 för att förhoppningsvis ta en tour tillsammans. Och det var precis så det blev.

Dagen efter vaknade vi 07.00 i jakt på en tour som skulle ta oss igenom Bolivias höjdpunkt, saltöknen. Vi mötte upp Emelie och Isak #2 och tog faktiskt första bästa då det var väldigt billigt och lät bra, vi fick turen för 675 bolivianos inklusive allt.

Vi började med första stoppet som låg förvånansvärt nära stan, en tågkyrkogård. Man hade dock inte behövt en tour för detta utan hade lätt kunnat gå/cykla/ta en taxi om man vill slippa trängas med alla turister. Men det var ändå ett häftigt stopp där de helt enkelt har dumpat sina gamla tåg efter att de investerat i ett nytt, miljövänligt!

Sen blev det tillbaka till stan där det kändes som vi åkte runt på massa ärenden till chauffören, Edvin. Det gjorde oss inte så mycket dock eftersom vi hade så trevligt sällskap från våra nyfunna svenska vänner men även två australiensare som nu var fast med oss i tre dagar. Efter vi yrat runt och haft alldeles för många onödiga stopp var det dags för saltöknen. Först gick vi runt på en minimarknad där vi blev en tavla och en rosa hatt rikare, sen gick vi till en minisaltfabrik där vi fick en snabbgenomgång på 2 minuter hur man producerar salt. Och sen var det äntligen dags!

Saltöknen var maffig, vi var ju där under regnperioden vilket innebär att vi fick reflektionen som var mitt mål. Dock var det disigt då var mycket svårare än vad man tror för att få bra bilder! Vi kämpade stenhårt haha! Det var superhäftigt men samtidigt också lite av en besvikelse för det var inte riktigt den Wow-surrealistiska-känslan som alla vi hade träffat hade beskrivit. Önskar att vi hade lite lägre förväntningar så hade vi kanske också fått den wow-känslan.

Det jag var mest taggad på var att få se solnedgången över saltöknen och få reflektionen men också att få bo på ett salthotell och vi fick tyvärr inget av det. Det hade regnat så pass mycket att salthotellet var obeboeligt. Det visste vi om men agenturen hade försäkrat oss om att vi skulle fick se solnedgången men inte heller fick vi det... Så det är väl det enda som jag verklig önskar att vi hade fått göra. Anledningen till detta är för kvällen innan på väg till uyuni från Potosi såg vi den finaste solnedgången som i alla fall jag har sett i mitt liv. Det var verkligen så otroligt vackert att jag satt fastlimmad vid fönstret och fick se solen, himlen och molnen bjuda på en föreställning med alla regnbågens färger - magiskt. Menmen man kan ju inte få allt här i livet!

Istället tog Edvin oss till en liten håla där han lovade oss "mucho shopping" där det fanns en affär. Låter kanske lite deppigt detta men vi hade verkligen en så trevlig dag tack vare vår grupp!

16 mars, 2017 20:19 | Resor

Karneval i rurrenabaque bildbomb

Förlåt för kass uppdatering men vi har haft det så himla bra och har njutit varenda sekund så ni därhemma har hamnat lite efter! Men ska försöka ta ikapp i veckan <3

15 mars, 2017 12:52 | Resor