Mika Sellbom

Sacred valley

Vi bestämde oss för att ta oss till Machu Picchu på egen hand och den vägen gick genom sacred valley som omringar Cusco.

Vi började i Pisac som ligger närmast Cusco bara en timma därifrån där vi besökte den berömda söndagsmarknaden. Wow vilken marknad. Verkligen marknadernas marknad med såå fina saker och vi köpte givetvis på oss en massa saker. Först och främst fick vi köpa en stor weekendbag för att få plats med allt då utrymmet i våra backpacks har nått sin bristnigsgräns, bokstavligt talat så har sömmarna spruckit haha.. Sebbe köpte massa saker till er därhemma som filtar, halsdukar, tröjor, souvenirer och ett supersött schackspel till Isak. Schackspelet är så roligt för gubbarna är spanjorerna mot Inkariket där spanjorerna har hästar som har bytts ut mot llamor på inkasidan. Jag köpte en alpackafilt som tar alldeles för mycket plats men var alldeles för fin och mysig för att avstå! Köpte även en fin alpackahalsduk som värmer i kalla Sverige. Vi hittade en fantastisk restaurang, tror den hette Mulu med utsikt över matmarknaden där man kunde se alla söta tanter i traditionella dräkter handla. Tyvärr hade jag glömt ladda kameran så kan inte dela med mig av utsikten.. Pisac blev en av våra höjdpunkter här, så mysigt!

Nästa stopp i sacred valley blev Ollantaytambo som är närmast aguas calientes där man utgår till Machu picchu. Vi valde att snabbspola genom sacred valley, även om vi verkligen hade kunnat spendera så mycket mer tid här och göra så mycket mer så känner vi oss ganska nöjda med Peru och vill börja röra oss mot Bolivia så därför kortade vi ner lite eftersom vi redan har sett så otroligt mycket ruiner.

Ollantaytambo är den mysigaste staden i sacred valley och är faktiskt den enda gamla inkastaden som fortfarande är bebodd. Detta blev ett paradis för mig som är helt besatt av mysiga gränder för här kryllar det av dem, det är som en enda stor labyrint med mysiga kullerstensgränder. Väldigt turistigt men vi säger som vi gjort genom hela resan, vi är ju turister så vad gör det oss? Enda nackdelen är priserna som börjar närma sig därhemma... Det är så roligt för allting är i miniatyr och inte anpassar för Skandinavier, kommer knappt genom de små dörrarna till hostellet!

Här finns de berömde Ollantaytambo ruinerna som vi för övrigt har utsikt över från vår terass på hostellet. Men förutom det finns det också massvis med andra mindre kända ruiner runt omkring som vi också har lyxen att ha utsikt över från balkongen ;). Svårt att inte trivas här helt enkelt.

Imorse tog sig Sebbe till Machu picchu med en alldeles för dyr tågbiljett och jag valde att stanna här hemma och ha lite kvalitetstid med mig själv. Har redan sett Machu picchu sist jag var här, hade gärna velat se det igen men jag kände att det blev lite för saftigt att lägga 2000kr på något som jag redan har sett. Så därför får Sebbe klara sig själv en dag, spännande att se hur det går ;). Har pratat lite med honom och tydligen tog vår tur med vädret slut här. Har spöregnat på Machu picchu och var så dimmigt att han knappt kunde se handen framför sig. Väldigt tråkigt och en besvikelse när man har gjort hela resan för att se en världens mäktigaste sevärdigheter och lagt så mycket pengar på det... Men men han har fått chansen att se ett dimmigt Machu picchu vilket är mer än vad de flesta har fått!

Imon tar vi en buss tillbaka till Cusco och därifrån en nattbuss till Copacabana vilket är den Boliviska sidan för att upptäcka lake Titicaca som är världens mest belägna sjö. Peru har varit helt fantastiskt och vi har fått se så mycket fint här men nu börjar vi tröttna på berg, hiker och kylan. Så ska bli skönt med ett miljöombyte så vi välkomnar Bolivia med öppna armar och tackar Peru för denna gången!

21 februari, 2017 19:04 | Resor

Cusco


Har varit i Cusco en gång tidigare med Sofia men det var första gången för Sebbe! En sjukt mysig stad med massa kyrkor, caféer, ruiner och damer som erbjuder massage för 20 soles (50kr) så vad finns det att inte tycka om?

Cusco som ligger på 3400 meters höjd påverkade oss mer än vad vi hade anat. Vi trodde att vi hade blivit härdade utav Huaraz men ack så fel vi hade.. Blev andfådda bara av att vända oss i sängen iprincip, får verkligen hoppas att det är höjden i alla fall, kan ju vara det faktum att vi är otroligt otränade och chipsen och ölen som vi konsumerat under resan kan haft en bidragande faktor.. Men vi väljer som alla andra att skylla på den höga höjden, känns bäst så. Cusco som annars är ganska kallt och regnigt bjöd på solsken så vi var väldigt glada då det fick den charmiga staden att bli ännu charmigare!

Vi har varit här i ett par dagar och hunnit med massor. Första dagen gick vi på en walking tour där vi fick gå runt staden och lära oss om de olika byggnaderna och den imponerande inka-arkitekturen.

Här finns något som heter action valley där man kan hoppa bungeejump vilket jag tvärvägrade men Sebbe ryggade inte för utmaningen! Han hoppade alltså bungeejump och föll fritt i 122 meter!! Nu är vi säkra på att han har en dödslängtan!

Vi gjorde även en dagshike till vinicunca som de flesta känner till som rainbow mountain. En ganska ny turistattraktion som inte var känd för två år sen när jag var här sist eftersom den öppnade i januari förra året och wow va häftigt det var! Vi gick upp 3 på morgonen för att ta en buss dit för att sen hikea upp till 5200 meter där toppen var nådd. Hur klarade vi detta om vi blev andfådda av att ligga i sängen på 3400 undrar ni? Vi fuskade naturligtvis.. Vi hyrde hästar och kombinerade en trivsam och vacker ridtur där vi fick hoppa av och hikea de tuffa bitarna. Bästa beslutet vi någonsin har gjort! Det fick oss att anlända bland de första till toppen vilket gjorde att vi nästan hade berget helt för oss själva innan alla turisterna anlände. Så här satt vi och njöt av en kopp coccate. Även här hade vi otroligt tur med vädret då det var vanligt med snö på toppen. Men för oss var det strålande sol vilket våra knallröda brända ansikten fick falla offer för dagarna efter då vi inte hade en tanke på solkräm.

21 februari, 2017 18:07 | Resor

Ica


Vi spenderade alla hjärtans dag på olika vingårdar i Ica. Peru och Chile är ju producenter av pisco och de bråkar fortfarande om vem som kom på det. Pisco är producerat på liknande sätt som grappa dvs av vindruvor så därför var det väl egentligen ingen överraskning att Peru borde ha vingårdar. Vi hade båda hört om viner från andra delar av Sydamerika som Argentina och Chile men hade ingen aning om att Peru också var med i vinindustrin. Efter att ha smakat förstod vi varför..

Hacienda Tacama var den första vingården vi besökte och det var så vackert här. Det är inte bara Perus äldsta, utan hela Sydamerikas äldsta vingård faktiskt som byggdes i ett gammalt kloster där lite har förändrats byggnadsmässigt. Otroligt vackra byggnader och vi kunde inte låta bli att ta varsitt glas i trädgården. Även fast det är Sydamerikas äldsta vingård så producerar de vin och pisco på det moderna sättet så de gamla maskinerna är inte längre i bruk. Vinerna vi fick smaka var intressanta och de flesta hade en viss sötma i sig. Härifrån köpte vi en pisco gjord på italienska druvor vilket normalt sätt borde tillföra lite mer sötma (så att även jag kan smaka det, måste erkänna att jag inte är något piscofan - tycker mest att det smakar nagellacksborttagning.) Vi köpte även med ett vitt vin då vi läste många bra recensioner om den.

Den andra vin och piscosmakningen var El catador som visade hur man gjorde pisco förr i tiden och det var intressant men inte i närheten av så imponerande eller så gott som Tacama. Detta var mer turistigt där det främst kändes som att det gick ut på att sälja på turister så mycket som möjligt och yepp vi blev en av dem. Sebbe hittade ett cowboybälte med Pisco som var inramat för display men som han var tvungen att ha med sig hem och så fick det bli! Han fick även fem små piscopatroner till bältet så blev ju ett kap!

Hur spenderades er Valentines? ;)

17 februari, 2017 15:32 | Resor

Lima

Egentligen är jag inget superfan utav Lima så jag har varit här en gång tidigare för två år sen med Sofia och tyckte väl mest att det var en till modern storstad och ville bara åka igenom så fort som möjligt men jag är glad att vi spenderade två nätter här så att jag kunde ändra min åsikt.

I Lima gick vi på en walkingtour det första vi gjorde. Vi har nästan tagit en i varje stad för de promenerar med en kring området så man får en hum om vart man är. Det är också superbra information och ger en bra inblick i staden och de presenterar även andra saker som finns tillgängliga att göra och fastnar man för något är det bara att komma tillbaka. Sen är det faktiskt de enda guidade turerna som vi hittills inte har haft problem med. Det är faktiskt helt sjukt, inte en enda guidad tour har varit bra här i Sydamerika och nästan varje har gjort oss försenade med inte 20 minuter utan typ 5 timmar, varje gång!! Vi lär oss aldrig... Förutom walking touren då. Är faktiskt sugen på att ta den i Cusco för tror att den kan vara otroligt givande. I alla fall, på denna i Lima så gick vi runt gran plaza och många historiska byggnader i det historiska centret, vi fick även smaka lokalmat, kaffe, öl, och en piscoprovning i slutet så det var kul! Sen promenerade vi runt själva och tog en sen lunch i china town med våra nyfunna vänner.

Dagen efter hade vi lite ärenden att ta tag i, åkte bland annat till busstationen för att få tillbaka min SDläsare som Sebbe slarvat bort i Chachapoyas (så nu kan jag dela med mig av bilder igen yaaaay). Och på kvällen provade vi en romantisk restaurang Cala som låg nere vid havet mellan Miraflores och Barranco-området.

Peru och framförallt Lima är ju kända för sin matkultur och har faktiskt vunnit det priset fem år i rad nu för sin berömda mat. Så vi hade absolut ingen ångest av att avnjuta en lyxmåltid som höll sverigestandrader vid havet. Dock blev det inte någon vistelse till värstingrestsurangerna då det krävdes månader i förväg för att boka bord (och inte att tala om att det hade varit en halv månadsbudget för oss så kanske bäst att det var fullt).

17 februari, 2017 00:07 | Resor

Huaraz


Huaraz var en liten avstickare som från början inte var planerad. Vi tänkte helt enkelt svinga förbi som ett mellanstopp på vägen från Chachapoyas till Lima och vi är så glada att vi gjorde det. Hittills har Huaraz varit den solklara highlighten utav vår vistelse i Peru. Det är en stad som är högt belägen uppe bland Anderna omgiven utan fantastisk natur som fina sjöar och snöklädda berg. Vi var lite oroliga att det skulle bli obarmhärtigt kallt efter att vi hade fryst rumporna av oss i regniga Chachapoyas att det skulle vara ännu värre i Huaraz där regnet skulle bytas ut mot snö. Men det var tvärtom, visst det var kyligt men man var så närs solen och den värmde jättemycket och man fick lite skidåkningskänsla i alperna när solen värmde, man andades in den krispiga friska luften och drack varm choklad (världens godaste vitchockladdryck för att vara exakt).

Tyvärr så innebar höjdskillnaden påfrestningar för oss båda som hade konstant huvudvärk i tre dagar i rad. Reste hit med tre olika kartor med panodil, Ipren och paracet och vi lyckades länsa hela läkarskåpet på dessa dagarna. Men trots detta så pallrade vi oss iväg till en utav de finaste hikerna jag gjort i mitt liv, Laguna69. Det är en kristallblå lagun uppe bland de snöklädda bergen och det är en hike uppför i tre timmar och sen två timmar för att ta sig tillbaka vilket var otroligt påfrestande med höjdsjukan men vi klarade det och är så tacksamma för den belönande utsikten.

Med tanke på att vi länsat medecinskåpet och hade sett lagunen som var huvudmålet så bestämde vi oss för att ta oss därifrån till Lima i hopp om att vi skulle må lite bättre av att få fötterna nere på jorden igen och inte uppe bland molnen.

17 februari, 2017 00:00 | Resor

Chachapoyas

Anlände tidigt på morgonen från en 14timmarsbussresa men det gick faktiskt hur smidigt som helst med Moviltours. Här bodde vi på hostel Revash som har haft den bästa servicen i hela Sydamerika. Chachapoyas är en liten bergsby i norra delen utav Peru och är lite mer inland därav lite kyligare klimat och vi påmindes snabbt av hur lite vi saknade Sverige med dess regn och grå himmel. Vi lärde oss inte av misstaget i Huanchaco om farorna med att ta en tour det första man gör efter en nattbuss utan kände att vi ivrigt ville sätta igång direkt. Vi visste ju att en av de sakerna vi ville se i Chachapoyas var ruinstaden Kuelap efter chachapoyasstammen som levde där så vi hoppade direkt på utan att ställa några ytterligare frågor vilket vi nu i efterhand önskar att vi hade gjort. Hela touren tog 12 timmar och vi hade sällskap med samgånget från Spanien med både Agneta 85 och Agda 89 som hade lärt sig hur roligt det kan vara med en selfiestick. Inte nog med att deras posteringar saktade ner oss och de faktum att de var tvungna att krypa fram i ruinerna så pratade vår guide både spanska och engelska vilket bara där gjorde att det tog dubbelt så lång tid. Informationen som guiden gav var bra men vi vet inte om det var hans bristande kunskaper i det engelska apråket eller om han bara hade upprepat sitt manus något för många gånger som gjorde att det som sades var otroligt monotont, robotliknande sätt vilket gjorde att det inte spelade någon roll vad han sa, det blev tråkigt. Krävdes mycket koncentration för att vara engagerad och det som sades var minsann häftigt. Tydligen hade man hittat mumifierade kroppar som var blonda och längre än den annars väldigt korta chachapoyasstammen vilket tyder på att vikingarna kan ha varit här! (Jag menar det är ju faktiskt nästan omöjligt att få det att låta ointressant??) sen hade man även hittat dödskallar som var spräckta med ett verktyg som tyder på att chachapoyas var väldigt välutbildade för detta var lobotomi, en operation som utfördes på folk som hade tumörer, sedan lappades skallen ihop med någon form av metall som skulle likna craniumet, typ som silver men även guld förekom bland de högre klasserna. Förutom den imponerade historien om Kuelap (som hade varit ännu mer intressant med en bra guide) så var ruinerna i sig väldigt imponerade och otroligt välbevarade. Tydligen finns det kabinliftar som åker mellan bergen som ska ta 40 minuter medan vi tog den otroligt långa bussfärden som täcker samma sträcka på 4 timmar typ, så det var ju kul att vår guide meddelade dernär vi redan satt på bussen, tack för det, precis vad vi vill höra.. Men summa summarum; vi har lärt oss vår läxa angående guidade turer, bör undvikas eller ställa rätt frågor och ha gjort egna efterforskningar (som att ta en kabinlift på 40 min och undvika 4 rimmar bussresa.) och förutom vår besvikelse utav själva touren så var Kuelap fortfarande otroligt imponerande och den informationen som vi fick var också bidragande. Så Kuelap var huvudsyftet med chachapoyas men vi gjorde även en till utav de många dagsaktiviteter som chachapoyas har att erbjuda. Vi valde att hikea till Sydamerikas tredje största vattenfall, goctafallen. Det finns två rutter man kan göra och efter mycket research så valde vi att göra det själva utan en tour eftersom vi inte har haft de bästa erfarenheterna av dem hittills ;). Vi valde att utgå ifrån staden san Pablo som är den lite mindre turistiga hiken där man får en utsikt av hela vattenfallet och det ska vara omgivet av finare natur. Först tog vi en local minibuss hela vägen till pedro ruiz som var ett misstag då vi skulle hoppat av längs vägen men men vi tog en mototaxi och åkte tillbaka den vägen vi hade kommit från till det stället vi skulle hoppat av på och blev avsläppta i san pedro. Här ifrån signade vi in för att gå goctaleden och det var verkligen den mindre turistiga stigen då vi var de enda som skrivit in oss den dagen. Vi hikeade i kanske två timmar i sluttande uppför innan vi nådde vårt mål och det var sjukt häftigt att vara så nära toppen av vattenfallet. Sen gick vi ner till en utkiksplats med utsikt över hela fallet där vi hade lite picknick innan vi återvände samma väg som vi kom. Finns ingen busshållsplats här så vi fick försöka lifta tillbaka och precis innan himlen öppnade sig och vräkte ner med regn fick vi hoppa på en lastbil som skulle åt vårt håll. Precis när man började vänja sig vid att bilarna kör i 190 i skarpa kurvor här så blev vi smått stressade av att lastbilen körde i 10km/h pga den tunga lasten men men vi var bara glada att vi slapp regnet och fick vila benen efter hiken. Nästa destination blir hikeingparadiset Huaraz och för att ta oss dit är det två långa nattbussar som väntar oss på först 14 timmar och sen den andra på 8, looking forward to IT! Som sagt inga bilder här heller eftersom SDadaptern västar i Lima
9 februari, 2017 16:56 | Resor

Trujillo och Huanchaco

Efter Mancora tog vi en nattbuss som landade i Trujillo tidigt på morgonen och därifrån tog vi en kort taxiresa till surfstaden precis bredvid, Huanchaco. Målet med huanchaco och trujillo var dels för Sebbe att fortsätta med sina surfinglektioner (jag gav upp redan första lektionen i Mancora och hade inte större lust att svälja mer saltvatten än vad jag redan fått smaka på.) Men framförallt var det sevärdigheterna i Trujillo som lockade oss. Här besökte vi bland annat Chanchan-ruinerna och även sol-, mån- och regnbågstemplet som ståtligt kvarstår efter Mochecivilisationen. Det tog en hel dag och jag och Sebbe guidades av en söt gammal engelskalärare, Napoleon som nu hade bytt karriär. Han var supermysig men hade några år på nacken och var så otroligt långsam. Man hade kunnat se allt på kanske 3 Max 4 timmar men istället tog vår tur typ 10 så ni kan ju föreställa er hur förtjusta vi var på det efter att inte sovit en blund på en skumpig nattbus... Men i alla fall en väl spenderad dag! Framförallt måntemplet tyckte vi om eftersom det var så välbevarat och färgerna fortfarande fanns kvar på fasaden. Chanchan som sägs vara det mest imponerande tyckte vi var sådär men det kan också varit för att det var vårt sista stopp och vi helt enkelt var för utmattande. Det var dock tur att vi gjorde det direkt när vi kom fram för dagen efter blev jag magsjuk och blev sängliggandes hela dagen. Räddningen var att vårt hostel froghouse hade utmärkt internet så man kunde få Netflix som sällskap ;). Sen var det dags för ännu en bussresa men denna gången till Chachapoyas som skulle ta oss 14 timmar. Tyvärr har jag inga bilder för Sebbe lånade min SD-adapter och glömde den men som tur är skickar hostellet den till oss i Lima så ni får bilder då!
9 februari, 2017 16:54 | Resor

Mancora

Har lite strul men nätet som vanligt så bilder hänger inte alltid med..

Mancora

Mancora Mancora blev vårt första stopp här i Peru då det SER ut att ligga väldigt nära gränsen till Ecuador. Det gör det väl egentligen också om man lyckas ha lite flyt med tidtabeller och bussar vilket inte verkade vara vårt fall. Blev en lång väg med först flyg från Galapagos till guayanquil i Ecuador. Sen därifrån fick vi vänta på en bussterminal i kanske 6 timmar eller något sånt för att hinna ta en buss till gränsen där vi kom fram 2 på natten och fick stå i en kö i tre timmar för att korsa och sen eftergränsen anlände vi i Mancora 7 på morgonen. Mancora är en surfstad och det är väl mest det som allt kretsar kring. Är inte särskilt fin men det är ett bra ställe att lära sig surfa om man är en nybörjare så för oss blev detta perfekt. Vi bokade två lektioner var och fastän jag har tagit en lektion i costa rica för två år sen hindrade detta inte mig från att svälja halva havet. Katastrofalt dålig var jag till skillnad från Sebbe som var en riktig talang (det tar emot att erkänna eftersom han är allt annat än ödmjuk när det kommer till det, hade inte skadat om han trillande mer än en gång..) Hostellet vi bor på heter Misfit Hostel och är väldigt laidback och har en speciell hippievibe över det. Vi bor på en hydda på stranden och duschar i en saltvattendusch, men man kan lika gärna bara bada för det är lika långt att gå till havet som att gå till duschen, dvs typ 3 meter. Ska dock bli oerhört skönt att komma härifrån då jag är lite trött på att vara KONSTANT sandig och saltig. Håller på och utvecklar dreads här borta. Så vi längtar efter en riktig dusch och hoppas att vi hittar det i Trujillo som blir vår nästa destination.

9 februari, 2017 16:46 | Resor

Galapagos #3


San cristobal

San Cristobal var den tredje och sista ön som vi besökte i Galapagos och det var även härifrån vi flög till guayanquil sen. Det här har utan tvekan varit sjölejornas ö! Vi tyckte att vi hade sett många av dem innan men det var inget i jämförelse till san cristobal!

Här gjorde vi massor med olika saker vi besökte ett interpretation centre som hade mycket utav Galapagos historia. Hade varit ännu mer intressant om det inte hade varit så jäkla varmt så vi hade lite svårt att koncentrera oss och skummade mest förbi årtalen men det vi läste var intressant! Sen gjorde vi en fågelhike i en och en halv timme i strålande sol och hetta som hörde hemma i den torraste öknen och lyckades se så mycket som 0 fåglar. Vi hamnade i alla fall tillslut på en öde strand där vi rusade ner bland vågorna för att svalka oss, dock var vågorna livsfarliga så blev ett snabbt dopp innan vi fick gå hela vägen tillbaka. Vi var även på en supermysig strand punto Carola som var ett utav ställena som sjölejonen älskade att hänga på så här kunde man var jättenära dem och bada med dem i vattnet. Framförallt småttingarna var otroligt busiga och orädda för turister så de kom mer än gärna fram och lekte tillskillnad från mammorna som låg som latmaskar och solade (påminner återigen mycket om Milla och Mamma under våra solsemester).

Förutom strandhäng så bokade vi en skamlöst dyr snorkeltour ut till Kicker Rock där det nästintill garanterat att vi skulle få syn på lite häftiga djur och det fick vi verkligen!! Vi såg hajar! Det var kanske ett 50-tal hajar som simmade runt oss, snälla försäkrade de oss men det var fortfarande svårt att hålla sig lugn när man är omringad av dem. Förutom hajar såg vi några vattensköldpaddor och ett sjölejon! Så ja vi såg det vi blev garanterande och det var häftigt men på något sätt så var snorklingen ändå inte så jättefin det var mest bara väldigt väldigt... blått skulle jag vilja sammanfatta det som.

3 februari, 2017 18:16 | Resor